101201
1 december. Dagen då det blev vinter på riktigt .
Klockan ringde halv sex på morgonen.
När ja var på väg ner till tbanen ringde kicki och sa att inga av tbanorna gick och att hon va nere på Jernbanetorget och försökte hitta nåt sätt att ta sig till sitt jobb.
Tbanen gick bara till Stortinget. Ja hoppade på tbanen och åkte med till Stortinget.
På väg ner till Jernbanetorget sprang en tjej fram till mej och frågade vart jag skulle. Det visade sig att vi skulle på samma håll. Och flickan hade ingen aning om vart hon skulle ta vägen för hon va ny i stan. Framme på Jernbanetorget mötte ja upp kicki och hennes jobbarkompis.
Tankarna flög runt i huvudet. Hela ansiktet såg ut som ett stort frågetecken.
Vart ska vi gå?
Inte en enda extrabuss fanns, Ingen människa som kunde hjälpa oss.
Vad är de för fel på oslo och krissituationer?!
Vi gick fram å tillbaka på Jernbanetorget i desperat behov av att hitta en buss som gick till åtminstone Helsfyr.
Till slut ringde jag Elina, som har koll på bussarna och fick order om att gå till bussterminalen. På väg till bussterminalen hittade ja och flickan bussen som gick till Helsfyr.
Väntade i -17 i sisådär 15 min. och till slut kom bussen .
Hoppade på. Tillsammans me alla andra av oslos invånare typ.
Väl framme på Helsfyr gick tbanen ända fram till Furuset . Tack å lov!
Trots två tröjor, en fleece, ett par strumpor och raggsockar blev jag inte uppvärmd på hela dan.
Resan hem va lättare men ändå komplicerad .
Tydligen så va de två tåg som hade spårat ur på en perrong av nån anledning som ingen vet .
Imon ska förhoppningsvis tbanan va igång igen. Pallar inte åka bussar igen .
